Och saker förändras visst i den lilla bortglömda stadsdelen som vi kallar för Masthugget.
När jag åkte den vanliga rutten med 60-bussen från stadskärnan brunnsparken och hem mot berget så insåg jag att det kanske inte längre var så vanligt för mig. Kanske har jag varit blind för förändring, kanske la jag inte märke till allt för att jag var på väg härifrån eller kanske är det så, att jag såg upp för att jag vill tillbaka hit. Igår, när jag för en gångs skull la ner telefonen i väskan och tittade ut genom fönstret:
Way cup vid hållplatsen vid järntorget. Som vanligt.
Första, andra, tredje långgatan svischar förbi.
Prinsgatan. Tre nya restauranter har öppnat. "Shit" var tanken.
Gamla fritidsgården vid oskar fredrik har ändrat ägare 4 gånger. Nu vet jag inte ens vad det är.
Vegagatan. Solariumet finns fortfarande kvar.
Jungmansgatan. Typ onödigaste hållplatsen ever. Fortfarande kvar.
Fjällgatan. Inser nu att tre närbutiker är borta. Och video dax har blivit 4-gott. Sen har det öppnat en sushibar i gamla masthuggskafélokalen (eerrhh.. långt ord). Den heter Phusi sushi och lockar fortfarande inte alls. Nope. Not. At. All.
Mot fjällskolan. Stigbergsskolan har ändrat namn 5 gånger typ. Nathalie livs har blivit tatueringsstudio. Fjärde i Masthugget/majorna på 3 år. Men den ska tydligen vara rätt kass.
Sen upptäckte jag allt nybygge. Nya busshållplatser. Ny mark med plattor. Nya trottoarer.
Inga gupp man behöver vara försiktig med när man cyklar, eller höga kanter i marken när man åker moppe. Ungdomarna idag har till och med fått konstgräs på gamla grusplanen vid Klingers.
För att inte tala om omrenoveringen av alla hus i nya masthugget.
Är det jag som blir gammal eller är det så att om man är borta ett tag så förändras faktiskt saker.
Saker man trodde skulle finnas kvar för evigt.
Och för er som verkligen inte känner till Linnés bergstopp "hugget" så var det inte ens 60-bussen som gick hit när jag växte upp utan 85an. Man åkte alltid "åttiofemman".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar