Kendrick was in the studio like; how's it coming sean?!

Mysa till ljudet av vinden i träden och ensamma bilars däck mot fartbulorna utanför. Det är lite kyligt i rummet. Trivas.

Jag valde att ge bort min inbjudan till spotify, när det först kom. Har sedan dess snyltat på andras musiklistor och iglat mig fast vid youtube och dess mångfald inom olika genrer och remixer. Men nu är det äntligen min tur att bege mig in i musikdjungeln.

Och jag som är smyg-gangster, kan tycka att det ska bli lite spännande att se vad Big Sean kan komma med den 27e augusti då hans nya album släpps. Jag längtar i hemlighet fast utan förväntningar om att det någonsin kommer vara bättre än Jay Zs nya. Eller Kanyes. Eller det ASAP släppte. Eller Daft punk.

Det var ett bra musikår. 2013.

Mitt te har kallnat och sockret i botten ser skitäckligt ut. Mina tankar faller tillbaka på tonåren när "holy grail" dundrar ur syrrans raspiga datahögtalare. När man hängde vid klingers. Eller Kyrkan. Eller utanför video-dax. När man köpte jenka för 50 öre och när sura S inte smakade papper.

Tiden man gick hem från skolan, gjorde en halvtaskig läxa, sprang ner till fotbollsplan eller volleyplanerna i azalea, gick hem vid halv åtta, kastade i sig tre köttbullar och en handfull mackaroner, hann knappt knyta skorna innan man var på väg ut igen.

Inte mycket förändras i den här lilla stadsdelen mitt i sydvästra delen av centrala Göteborg.

Nu går jag genom Masthugget, 10 år senare. Hejar på gammalt folk, fnyser åt nya sushistället. Undviker nya tatueringsstudion och fnissar åt tanken på att det är många som inte vet att condeco på prinsgatan har varit en bank, ett bibliotek och ett Mc Donalds - eller varför det skulle vara så roligt.

Jo, för ni förstår. efter att vi flyttade hit ner från stockholm har det här varit mitt hem, min trygghet, min värld. Och eftersom ni aldrig kommer förstå mina minnen härifrån, oavsett om det är så litet som hur det var att knalla upp för liden klockan 7 på morgonen efter att ha delat ut GP med Emil, så tänker jag avsluta det här onödigt långa inlägget med; visst känner man sig som ett original.

Måndagkväll.

Sitter och tuggar lite knäckemacka. Det är så jävla överflödigt med riktig mat på sommaren, man orkar liksom inte ta upp all energi som maten ger och det blir ju faktiskt ingen som helst plats för kvällsbärsen.

Nä, det får bli svälta och kolsyrad bukfylla istället. Min kollega nämnde härom dagen att man kunde äta bomull om det skulle knipa - minimal energinivå, maximal utfyllnad. Men kändes sådär soft att springa omkring som en stoppad nalle. Dessutom på fyllan. Kan ni föreställa er det?

Å andra sidan gjorde man ju film om det. Ted. Om ni minns.

Kvällen är lite luddig folk. Tar mig ett andra träningspass.

Karl Christian Karlsson.

För er som fortfarande tycker att mitt liv är lite oklart så vill jag presentera en av de absolut viktigaste personerna i mitt liv.
Min bästa vän och pojkvän.

Jaja, cheez-ballar av skumgummi.... Jag vet.

Moshpit lovers

Hej, 

åh, gud. Det här blir pinsamt från första början. Men jag tänker ge det ett försök, för er. 

Skam den som ger sig. Välkomnar man folk till bloggar nu för tiden?! Eller har det blivit mer av ett öppet tankeforum hos oss med för mycket fritid i cyber-space snarare än en inbjudan till ens privatliv. 

Artificiell fritid kallar jag det. Att hänga på nätet under sin lediga tid alltså.
Fritid, haha. Pröva heltidsjobb. Men försöka var det.

En varningens ord. Det kan bli bittert, flummigt och lite rävigt här på bloggen. Jag funkar så, egentligen är jag jättesnäll och supermysig. Ibland är jag till och med en aningen tyst när jag träffar nytt folk. Tuff men snäll liksom. 

Och jag hatar ordet liksom lika mycket som lugg. 

Jag erkänner att jag sitter och småler här bakom det vita skärmljuset. Jag är kanske hatisk just idag men det beror nog mest på att jag är bakfull, har en extremt onödig katt hemma och, typ, är varm. 

Just det! 

Jag har också en tydligt dålig, grammatiskt korrekt, svenska. Det kommer ni att märka. Men förhoppningsvis kan ni ge mig en chans när ni märker hur den här, lite smygmysiga, tjejen kommer fram. 

Kommentera gärna. Puss. 

(Säger man puss?)