Moshpit lovers

Hej, 

åh, gud. Det här blir pinsamt från första början. Men jag tänker ge det ett försök, för er. 

Skam den som ger sig. Välkomnar man folk till bloggar nu för tiden?! Eller har det blivit mer av ett öppet tankeforum hos oss med för mycket fritid i cyber-space snarare än en inbjudan till ens privatliv. 

Artificiell fritid kallar jag det. Att hänga på nätet under sin lediga tid alltså.
Fritid, haha. Pröva heltidsjobb. Men försöka var det.

En varningens ord. Det kan bli bittert, flummigt och lite rävigt här på bloggen. Jag funkar så, egentligen är jag jättesnäll och supermysig. Ibland är jag till och med en aningen tyst när jag träffar nytt folk. Tuff men snäll liksom. 

Och jag hatar ordet liksom lika mycket som lugg. 

Jag erkänner att jag sitter och småler här bakom det vita skärmljuset. Jag är kanske hatisk just idag men det beror nog mest på att jag är bakfull, har en extremt onödig katt hemma och, typ, är varm. 

Just det! 

Jag har också en tydligt dålig, grammatiskt korrekt, svenska. Det kommer ni att märka. Men förhoppningsvis kan ni ge mig en chans när ni märker hur den här, lite smygmysiga, tjejen kommer fram. 

Kommentera gärna. Puss. 

(Säger man puss?)